ensamhet
ibland känner man sig bara så ensam, vissa dagar är det bara så. det spelar ingen roll om man har hur många människor som helst runt omkring sig, det hjälper inte. det känns som att man egentligen bara vill vara för sig själv men ändå inte. det kan börja med att man har tråkigt och alla andra gör något annat. man sitter framför datorn en stund men inser sedan att det är meningslöst, det blir inte roligare för det. sen tittar man på en film, ofta en film som handlar om kärlek, inget bra val vid sådana tillfällen. allt blir bara mer patetiskt och man sitter med tårarna rinnande ner för kinderna för att man vill ha det som de har det i filmen. man känner sig ännu mer ensam när de romantiska scenerna i filmen kommer allt tätare. varför kan inte jag få ha det så? man försöker tvinga sig själv att tänka på att det faktiskt bara är i filmer det är så fantastiskt men det går ju såklart inte då. istället sitter man där och störtgrinar bara för att det är så vackert, varför kan man inte bara få le åt det? le åt att de i filmen har det så underbart, det är ju det som gör filmen bra? nej, istället sitter man där och känner sig ensammare än någonsin, när man egentligen inte är det.
Kommentarer
Trackback