sommar!

väldigt skönt att det äntligen är sommar! väldigt skön dag idag måste jag säga, dagen beastod av:

- sola
- sitta vid datron
- plocka blåbär
- baka blåbärspaj


en väldigt somrig dag med andra ord :)

efter blåbärsplockningen tog jag mig i kragen och gick ut och sprang en runda, jag är stolt över mig själv och det var riktigt skönt. men det skönaste och mysigaste var att komma hem och bara lägga sig på gräsmattan och se hur det börjar skymma och hur de få men ändå existerande molnen glider förbi över sig. underbar känlsa!


ensamhet

ibland känner man sig bara så ensam, vissa dagar är det bara så. det spelar ingen roll om man har hur många människor som helst runt omkring sig, det hjälper inte. det känns som att man egentligen bara vill vara för sig själv men ändå inte. det kan börja med att man har tråkigt och alla andra gör något annat. man sitter framför datorn en stund men inser sedan att det är meningslöst, det blir inte roligare för det. sen tittar man på en film, ofta en film som handlar om kärlek, inget bra val vid sådana tillfällen. allt blir bara mer patetiskt och man sitter med tårarna rinnande ner för kinderna för att man vill ha det som de har det i filmen. man känner sig ännu mer ensam när de romantiska scenerna i filmen kommer allt tätare. varför kan inte jag få ha det så? man försöker tvinga sig själv att tänka på att det faktiskt bara är i filmer det är så fantastiskt men det går ju såklart inte då. istället sitter man där och störtgrinar bara för att det är så vackert, varför kan man inte bara få le åt det? le åt att de i filmen har det så underbart, det är ju det som gör filmen bra? nej, istället sitter man där och känner sig ensammare än någonsin, när man egentligen inte är det.

<3

det är så konstigt ibland. jag vill bara gråta men egentligen är jag jätteglad. jag hade världens roligaste kväll igår och känslan sitter fortfarande kvar. men en annan känsla tränger också på, en känsla som inte går att beskriva. jag vet inte själv vad det är för känsla, den får mig att skratta gråta på samma gång. jag är så glad men ändå sitter jag här med tårar i ögonen och jag vet inte varför. hatar och älskar känslan på samma gång. ibland kan det vara skönt att bara gråta ur sig allt men just nu är det inte det, för jag vill inte vara ledsen, jag vill vara glad och så ska det bli!

imorgon åker vi lisa! jag kommer sakna alla här hemma men vi kommer ha så förbannat kul! :D


I don't know how to tell you,

konsten att kunna ta emot komplimanger

bilddagboken är en mycket populär hemsida och det är många som använder den. många lägger upp bilder på sig själv och nästan alltid får de kommentarer som "vilken söt bild!" "snygging!" eller andra komplimanger. då svarar nästan alla "nej, du är sötare" eller "neeej, den är jätteful!" hur många är det som egentligen lägger ut en bild på sig själv som de tycker är ful? varför kan man inte bara ta emot komplimangerna eftersom att man uppenbarligen själv tycker att bilden iaf  är helt okej bra? det är väl inte så svårt att svara "tack" istället för att låtsas som att man hatar bilden. alla vet ändå att man egentligen inte gör det. är det så himla fel att man tycker att en bild på sig själv är bra? varför får man inte tycka om sig själv och sitt utseende?

det behöver inte heller vara bilder som man inte kan ta emot komplimanger för. det kan vara andra saker med, som till exempel att man är fin i håret eller att man har en fin tröja. många (oftast tjejer) ska alltid komma på något att klaga på då som att frisyren inte alls är bra det är en liten fjong här och en fjong där och tröjan passar verkligen inte ihop med byxorna, men jag hade ingen annan. varför inte bara säga tack! allt blir så mycket enklare om alla förstår att det är okej att tycka om sig själv!